Livet blir inte alltid som vi tänkt oss. Ibland mycket bättre och ibland mycket sämre! Men det är ju precis det livet innebär! vi visste bara inte om det när vi som liten drömde . Livet är till för att levas och upplevas... det är när vi fastnar i ett visst mönster som skygglapparna åker på och vi ruschar fram. Helt plötsligt passerar dagarna i raketfart och tiden tycks aldrig räcka till. Vi ser inte längre livets guldstunder då dessa låter sig överskuggas av måsten, vanor och ett evigt stressande i 300km/h.

Men så kommer den där dagen då allt ställs på ända. Livet slår i nödbromsen och vi tvingas stanna upp. Det är nu som allting vänder fastän det är riktigt svårt att se det just då. Frågan man ställs inför är

- är detta början på något nytt och bättre än fast det aldrig blir som förut igen?!

Är det ett personligt nederlag eller bara ett bevis på att även jag är bara mänsklig?

Den dagen kom för mig i slutet av April 2012!